Datorn visar att det idag är 20 minuter kvar av den tjugonde september. Jag är medveten om att jag ofta påpekar hur snabbt tiden går och detta är inte ett undantag, milt sagt. I januari hade jag inte en aning om vad jag skulle göra under hösten - tiden efter studenten. Det var i februari som jag av en slump stötte på reklam från en viss organisation. Efter en del ''forskning'' i ämnet kände jag hur det lockade, fast inte fullt ut. Jag har bott hemma under hela mitt liv och varit van vid allt vad det innebär, så det har inte blivit mycket tid till att bo ensam och testa på livet som helt självständig. Att tvingas vara borta ett helt år kändes för mycket.

Ett samtal senare till ett visst 08-nummer fick jag reda på organisationens ''planer'' som inte publicerats till någon, jag skulle bli den första. Mitt absoluta drömland, Australien, hade precis blivit tillgängligt för deras sökande au pairer och tiden i vald familj låg på ett halvår. (Minns den dagen som igår, har aldrig sprungit så lättsamt på gymmet, någonsin. haha) Så där började det kan man säga, under de första dagarna av februari. Tiden som gick innan ens mina närmsta vänner fick reda på de framtida planerna blev betydligt längre än jag tänkt.

Så nu sitter jag här och små-ler lite och är medveten om hur fin värdfamilj jag har väntandes på mig på andra sidan jorden. Om fem minuter är det endast tio dagar kvar tills planet lämnar svensk mark och det är något jag inte kan inse, men längtar så ofattbart mycket. Galet.

take care
Sofhie