Denna helg börjar vi studenter röra på oss och slå våra rötter på främmande orter av olika anledningar. Vad jag kan se ska de flesta åter sätta sig i skolbänken och lägga x-antal år på universitet- och högskolestudier. Hur blir det för mig då? Jo nedräkningen tills mitt plan lyfter från sveriges mark är i full gång, det är nog mindre kvar än vad jag egentligen anar och det känns så himla spännande. Folk frågar om jag inte är nervös, orolig eller rädd men mina känslor är förvånansvärt lugna - för att vara jag. Orolighet eller rädslan finns inte, mest lite nervositet men det anser jag inte vara mer än hälsosamt. 1 månad, kan det stämma?.. kanske. iiih