Sitter och sneglar lite på klockan. Den är inte mycket för att vara fredag, men alldeles lagom för att kunna gå upp när alarmet ringer imorgon. Av en slump yeah:ar Lil Jon åt alla håll och kanter från datorns högtalare. Han får mig att tänka på tiden jag skulle lyssna på ''cool'' musik, innan Green Day, Rancid, Nirvana och så resten av ligan hälsade på i mitt musikregister.



Dagarna börjar flyta samman nu. Finner ingen struktur i vardagsordningen men det är faktiskt inget som förbryllar mig. Känns som att jag fångar dagen mer än någonsin tidigare och det är nog så jag vill ha det ett tag till framöver. Planering funkar inte, det verkar bara spricka hur man än gör. Planer är till för att spricka kanske? det känns lite så ibland. Sak samma, hälsan, familjen och vännerna är med mig, då är jag lycklig!