Flyttade till Australien för två veckor sedan så därför har det varit väldigt tyst här.
Flyttade allt till aussie-bloggen istället: http://sofhieoz.blogg.se , checka in om det lockar

tjooos

A, J & jag hann även med en sväng till stadens gym som verkligen imponerade mig, det var enormt och doften av nybyggt slog till en i ansiktet med jämna mellanrum. De sista presenterna inhandlades till min värdfamilj och även varsin till min mamma och pappa för deras födelsedagar. Så nu sitter jag här, fattig, svullen och med pirr i magen. Det är ju bara torsdag och fredag kvar, sedan smäller det.. herregud, blev faktiskt lite nervös nu när jag skrev detta.
- ttys

Datorn visar att det idag är 20 minuter kvar av den tjugonde september. Jag är medveten om att jag ofta påpekar hur snabbt tiden går och detta är inte ett undantag, milt sagt. I januari hade jag inte en aning om vad jag skulle göra under hösten - tiden efter studenten. Det var i februari som jag av en slump stötte på reklam från en viss organisation. Efter en del ''forskning'' i ämnet kände jag hur det lockade, fast inte fullt ut. Jag har bott hemma under hela mitt liv och varit van vid allt vad det innebär, så det har inte blivit mycket tid till att bo ensam och testa på livet som helt självständig. Att tvingas vara borta ett helt år kändes för mycket.

Ett samtal senare till ett visst 08-nummer fick jag reda på organisationens ''planer'' som inte publicerats till någon, jag skulle bli den första. Mitt absoluta drömland, Australien, hade precis blivit tillgängligt för deras sökande au pairer och tiden i vald familj låg på ett halvår. (Minns den dagen som igår, har aldrig sprungit så lättsamt på gymmet, någonsin. haha) Så där började det kan man säga, under de första dagarna av februari. Tiden som gick innan ens mina närmsta vänner fick reda på de framtida planerna blev betydligt längre än jag tänkt.

Så nu sitter jag här och små-ler lite och är medveten om hur fin värdfamilj jag har väntandes på mig på andra sidan jorden. Om fem minuter är det endast tio dagar kvar tills planet lämnar svensk mark och det är något jag inte kan inse, men längtar så ofattbart mycket. Galet.

take care
Sofhie

De fina ord jag fått under den senaste tiden av diverse människor har fått mitt hjärta att le, men även vridas en aning. Jag går och myser runt om dagarna samtidigt som tiden går väldigt sakta, men samtidigt snabbt - förvirrande. Försöker klippa av banden till mina nuvarande rutiner för att fästa dem på annat håll, en annan plats, med helt annat innehåll. Det är en halv-tom ordbok jag går runt o bär på idag, men ett hel-fullt leende som kontrast. - ttys

- Sjuk & krasslig
- Exalterad & glad
-Vågar inte se sista avsnittet av true blood för att jag vet att det kommer dröja ända till Juni nästa år innan s05 börjar.
- Äppelpaj med tosacasmet & vaniljsås.
- Träningssugen
- Rebecca gav dagen glädjerus, crossing my fingers.
- Förälskelse i Christoffer Söderstjerna aka Panda da Panda.
- Snyggaste byxor som aldrig kommer till använding.
- Dusch
- Kaffenarkoman
- Hinna åka till Samson innan oct.
- Fixa matkoma på Italia
- Kramas med broder till jag spricker.
- åäö i mobilen
- Bröd & smör
- Varmt ute, jag är inne.
- Mysmusik
- Nedräkning
- Börja nöta Gossip Girl?
- Hej!

Det är en hel del att bocka av på listan innan jag väl kan känna mig helt redo för flytten. Listan innehåller mest petitesser men de tycks ändå på något sätt ha en betydelse för mig. 95% av grejerna involerar mat vilket är lite skrattretande, but that's the way I am I guess. Men i helgen for vi iväg till Sthlm på en liten ''hejdå-semester'', jag, mor, far, bror & hans Sofie. Vi bodde i riktig lyx och resan gav mig ett ihållande leende långt fram till den 3e. Tjejmilen blev sprungen, nattbion genomskrattad och ni får mig att inse hur underbar familj jag egentligen har.




- Sist men inte minst, vill bara säga ''Ivar tjugofem, två femma'' wiiih

Tredje october är det datumet som (på högvarv) snurrar inuti mig - fyrtio dagar kvar. 12e sept var den egentliga planen men med tanke på omständigheterna känner även jag att october är det bästa valet. Jag har inget som längre binder mig kvar till hemorten, därför ser dessa 40 dagar ut som 40 veckor i mina ögon.

Julafton, nyår, födelsedagen och ett stort antal andra dagar kommer att spenderas på andra sidan jorden och det är även där mitt hem kommer vara, hos min fina värdfamilj. Jag är inte orolig, inte märkvärdigt nervös heller och det känns så himla bra!

Nedräkning? Ja tack:

Denna helg börjar vi studenter röra på oss och slå våra rötter på främmande orter av olika anledningar. Vad jag kan se ska de flesta åter sätta sig i skolbänken och lägga x-antal år på universitet- och högskolestudier. Hur blir det för mig då? Jo nedräkningen tills mitt plan lyfter från sveriges mark är i full gång, det är nog mindre kvar än vad jag egentligen anar och det känns så himla spännande. Folk frågar om jag inte är nervös, orolig eller rädd men mina känslor är förvånansvärt lugna - för att vara jag. Orolighet eller rädslan finns inte, mest lite nervositet men det anser jag inte vara mer än hälsosamt. 1 månad, kan det stämma?.. kanske. iiih